Den 1 december redovisade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) en rapport till regeringen med 24 riskområden* där landets krisberedskap i vissa fall skulle ha svårare att hantera en extraordinär händelse. Krisen kan vara gränsöverskridande (till eller från Sverige) samt att vi kan behöva internationell hjälp – en situation vi idag har svårigheter att administrera, såvitt jag kan förstå.

Rapporten är steg 1 i en nationell riskbedömning och Sveriges bidrag till civilskyddssamarbetet inom EU, där målet är att under 2012 skapa en överblick (samsyn) över de främsta riskerna inom unionen**. MSB har utgått från de risker som centrala myndigheter och länsstyrelserna identifierat i sina risk- och sårbarhetsanalyser 2010.

De områden som lyfts fram är:

• Översvämningar
• Ras och skred
• Stormar
• Jordbävningar och vulkanutbrott
• Solstormar
• Värmebölja
• Skogsbränder
• Angrepp av skadeinsekter
• Smittsamma sjukdomar
• Resistenta bakterier och resistens mot antiviraler
• Störningar i försörjning av läkemedel
• Risker med nukleära och radiologiska ämnen
• Risker med kemiska ämnen
• Dammbrott
• Störningar i livsmedels- och dricksvattenförsörjningen
• Omfattande bränder i byggnader och tunnlar
• Störningar i elektroniska kommunikationer
• Störningar i energiförsörjningen
• Störningar i betalsystemen
• Oljeutsläpp
• Avbrott i transporter och stora transportolyckor
• Terrorism
• ”Cyberattacker”
• Risk för instabilitet i samhället och social oro

MSB konstaterar som vanligt att krisberedskapsarbetet just nu sköts av aktörer på lokal, regional och central nivå men att man ”strävar … efter att komplettera detta med ett nationellt perspektiv.” Givet hur viktigt ett sådant perspektiv är trodde jag i min enfald det arbetet redan hade skett, även om regeringen sedan valt att inte prioritera det ytterligare. MSB skriver också att en nationell riskbedömning ger bättre förutsättningar för att prioritera resurser och att det därför är en viktig del i arbetet med stärkt samhällsskydd och beredskap. Jovars.

Varför har detta arbete inte skett tidigare? Synd att EU behöver peka med hela handen. Det här är ett typexempel på en utveckling jag syftar på när jag önskar att MSB visar mer handlingskraft.

Steg 2 och 3

Enligt rapporten är erfarenheten från andra länder att det tar åtminstone två år att ta fram en metodik och process för nationell riskbedömning. Det involverar i huvudsak departement, centrala myndigheter, experter och näringslivet i olika omfattning.

Budgetpropositionen för 2012 säger bland annat att MSB kontinuerligt ska kunna redovisa ”en samlad bedömning av samhällets krisberedskap, som inkluderar en nationell riskbedömning, bedömning av förmåga att kunna hantera dessa risker samt en riskmatris som på övergripande nivå tydliggör samhällets samlade risker och sårbarheter”. Det arbetet har påbörjats i och med rapporten.

MSB:s bedömning är att en första metod och process står klar våren 2012. Under hösten samma år ska sedan ske ett urval av risker där scenarierna utvecklas. En slutlig nationell riskbedömning ska redovisas våren 2013. Bra! Då är det tempo.

Rapporten innehåller en hel del intressanta detaljer kring exempelvis landets 10 000 dammar och 80 000 primärproducenter av dricksvatten, men detta tas istället upp i kommande artiklar.

/Kaj Karlsson

Författare till Operation Nordvind om ett terrorattentat i Sverige.

* Här avses ”risk” i en mer allmän definition och avser primärt händelser, företeelser eller omständigheter som kan ge (mycket) allvarliga konsekvenser.

** Rådsslutsatser om riskbedömning i Europeiska unionen: Council conclusions on Further Developing Risk Assessment for Disaster Management within the European Union (8068/11).